Wohoo! Min nystartade skådisblogg all tom bell (om den jättebraiga brittiske skådespelaren Tom Bell) är nu listad på the prestigiga BRITISH.BLOGS.co.uk – The British Blogosphere! Sök bara på ”tom bell” och mina inlägg ska förhoppningsvis dyka upp i fortsättningen… och så ska det se ut lite såhär (klicka på bilden för full size!):
SÅ: Bloggar ni på engelska & om brittiska ämnen så se till att få er blogg listad på British Blogs!!! (för det är en av de främsta bloggportalerna bland bloggare i Storbritannien.. Så att britterna hittar till din blogg också!!!!! =))
Oder? Vad tror ni.. kommer avsnitten fortfarande att hålla..? Jag älskade verkligen denna serie när den sändes – men har den hållit för tidens tand, månne? Men hunden Tubbe kan väl inte åldras..? Och jag riktigt längtar efter att se sköna Sven-Åke Gustavsson igen och den alldeles underbara Stig Grybe!
Hmm… jag hoppas jag inte om några timmar kommer att sitta och önska att jag låtit minnet av Snokenblivit lämnat ifred i sitt vackra skimmer…
Återstår att se. 3 avsnitt ska nu klämmas på raken…! *håll tummarna*
Höll händerna under brännhett vatten
Va tvungen att se om det kändes Det gjorde det inte
Men mina händer blev röda
Rör mej nu och jag kommer gå sönder
och rinna bort mellan dina fingrar
i en bäck av tårar och blod
Se på mej
och min själ kommer att tyna bort inför dina ögon
Mitt hjärta kommer att tömmas på blod
som sen ges bort till mer behövande
bättre människor
Avstängd
Ur funktion
Ej fungerande
Död
. . .
När jag pingade min blogg häromdagen så stötte jag på en blogg med namnet Being Thin Is Everything, där jag hittade den här dikten ovan, skriven av Anna, som är tjejen som bloggar (jag hoppas Anna, omdu läser detta, att du inte tar illa upp att jag återger den här dikten här i min blogg).
Jag blev väldigt berörd av bloggen och jag tycker att denna dikt (som jag tycker är otroligt stark att läsa) var väldigt, väldigt bra.
Jag kan inte sluta tänka på denna blogg. När jag är inne där blir jag helt knäckt av vad jag ser och läser. Jag vet inte vad jag skulle vilja göra. Krama denna tjej, eller nåt. Men jag kom mig inte ens för att kommentera, för jag vet inte vad jag ska säga, vad jag vågar skriva. Med risk för att något jag skriver och kommenterar gör att hon mår ännu mer dåligt om sin kropp. Att jag bara blir ytterligare en som kommenterar kring hennes kropp & hennes vikt (plus att andra faktiskt redan har skrivit där och kommenterat; både folk som skriver att hon ska söka hjälp snarast, att hon är för smal - och så andra ”pro-ana tjejer” som känner sig stärkt av henne och beundrar hennes kamp för att gå ner..).
Jag undrar vad den där tjejen skulle säga om hon fick höra min vikt… Jag är 174 cm och väger något på 70+. Kilo alltså, inte gram. (Svimmade alla nu eller?) Senast jag kollade, alltså. Jag tror nämligen inte jag har vägt mig på 5-6 år. Ärligt. Inte för att jag har ångest över min kropp eller så, utan för att jag inte… tänker på det, helt enkelt. Helt otroligt, kanske… men kroppen är inte det första jag tänker på när jag vaknar, inte det sista jag tänker på när jag somnar. Jag tänker överhuvudtaget inte så mycket på min kropp faktiskt. Om jag käkade 10 hamburgare per dag, hade problem att gå i trappor eller behövde lyftas ut med kran genom ett fönster, skulle jag nog börja göra det. Asså, det är helt klart att jag definitivt skulle kunna bli lite mer ”vältränad” muskelmässigt och jag skulle säkert behöva röra på mig mer för att optimera det hela; konditionsmässigt alltså. Men jag kommer fortfarande i de klädesplagg jag fortfarande har kvar som jag hade när jag gick i gymnasiet för 7-8 år sedan – och det är det enda mått jag går efter när det gäller min vikt (dvs att det inte verkar ha hänt nåt DRAMATISK och nåt håll)…
Men detta: Att läsa om någon som bara tänker på att bli smal (rättare sagt smalare, fast hon är 165 cm och i nuläget väger 42,7 kg..). Jag vill gråta. Och alla bilderna hon lägger ut på bloggen, på modellerna och kommenterar sånt som böjningen på deras nyckelben och hur hon beundrar kindbenens form. Vad ska man säga? I så fall kan du ge upp tjejen, för du kommer aldrig att få samma form som någon annans nyckelben, eller som någon annans kindben. Hur smal eller tjock du än blir. Just för att de är någon annans och vi alla är skapta olika, med olika förutsättningar.
Shit. Jag blir alldeles uppgiven. Jag vet nu inte vad ni (eller jag) ska göra (vad kan man göra?!), men gå i alla fall in på Annas blogg och läs lite vad hon skriver och hur hon tänker. På den här direktlänken finns hennes dikt som jag publicerade ovan. Surfa runt lite, och tänk sedan på vilka ideal ni hyllar i samhället, och hur vi ser på kroppar; särskilt om du är en sån som tycker att Kate Moss är hipp… om du tycker hon är hipp för hennes kropp… (men ärligt; vad annat är hon känd för? Knarket?! Sin pucko on-/off pojkvän Pete Doherty?)
Faaaan! Hädanefter ska jag banne mig bara lyssna på 107.1 Vinyl!!!!!
För gissa vad som damp ner i mitt brevinkast denna morgon?! Jo, skivan Joplin på svenskamed Caroline af Ugglas – signerad! Hade TOTALGLÖMT att jag i ett nyckfullt ögonblick satsade för glatta livet och skickade in till tävlingen på deras hemsida. Brukar aldrig skicka in till sådana radiotävlingar, för jag menar - man vinner ju ändå aldrig . Men denna gången skickade jag för en gångs skull in för jag tänkte att ”Fan, den där skivan skulle faktiskt va coolt att ha!”. Minsann!
Caroline af Ugglas är bara FÖR härlig! Och jag blev helt såld på hennes röst & tolkning av Piece Of My Heart när hon en kväll gjorde ett magiskt framträdande i SVT:s Folktoppen!!!!!!!!!!!! Och nu njuter jag av skivan!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Såg en alldeles betagande och vacker film i helgen som rörde och berörde mig mycket. Venusmed Peter O’Toole och Jodie Whittaker i huvudrollerna.
Vissa människor verkar nu ha äcklats en del av filmen (av de kommentarer/recensioner jag läst) eftersom det handlar om en gammal mans känslor för en ung tjej. Men är man öppen och har en fördomsfri syn på människor och ett allmänt humanistiskt perspektiv i livet, så bör detta inte vara ett problem. ;) Och förresten handlar filmen egentligeninte alls om en gubbes passion för en ung Lolita-tjej (då ser man bara till ytan) utan om att inte bli lämnad ensam som människa – och om att bli sedd.
Två personliga favoriter som Vanessa Redgrave och den otroligt fina komediskådespelaren Leslie Phillips dyker också upp i filmen – som inte bara är vacker och utmanande, utan också väldigt rolig!
Få se om jag orkar skriva en utförlig post om Melodifestivalens andra delfinal sen. Men jag tror jag skiter i det för INGEN av mina främsta favoriter gick vidare – jag talar då om Lasse Lind och Alexander Schöld. Man borde tamejfan ta och konfiskera svenska folkets telefoner (ja, utom min naturligtvis =))! Men även om hon inte var min toppfavorit så tyckte jag det var underbart att Sanna Nielsen direkt knep en finalplats… så länge som hon har kämpat med, ofta, starka låtar genom åren, men aldrig nått ända fram. Så därför var det kul; och jag älskar Sanna och hennes röst!! Tyvärr har jag lite svårare för sådana där überamerikanska sentimentalballader á la Whitney Huston och Céline Dion… Som lika gärna skulle kunna vara soundtrack till Top Model, eller nåt… Men men… Sanna sjöng och förde sig som en gudinna och det var ju rätt kul att Carola ”bara” hamnade i andra chansen. =) Men dom där tvillingarna Rongedal.. folk verkar uppenbarligen gilla Bee Gees-sång i falsett och olidligt 70-talsdisko – dessutom i dubbel form & upplaga. Tänker inte ens kommentera koreografin… Själv mådde jag bara illa och Rongedal låter f.ö. som namnet på nån ytlig IT-management/designerfirma. Som jag ALDRIG skulle anlita.
Missade lajvsändningen av Delfinal 1 (vilket jag i efterhand kan konstatera verkligen inte gjorde ETT DUGG) då jag var på teater (bättre!!), så det var till att bänka sig för måndagkvällens repris.
Spontana reaktioner?
*suck*
#1. E-Type & The Poodles – Line ofFire: Kommer inte ett dugg ihåg hur låten gick nu - trots att det inte har gått 1 tim än sedan jag hörde den - så det är rätt svårt att skriva nåt egentligen.. förutom ett ord: STENTRÅKIG!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
#2. Face-84 – Alla gamla x: ”jag vill ha en hönsnätsbur med alla gamla ex på vinden”, asså vem FAAAAAAAN har skrivit texten till denna?!?!?!??!?!?!? för jag kan aldrig i mitt LIV tro att det är Wille Craaford, som uppgifterna vill påvisa… han måste ha lånat ut sitt namn till någon annan.. ! till och med i ädla schlagersammanhang skulle jag vilja säga att denna låttext är en enda tragisk kortslutning… (!) Men melodin var det inget fel på; den var riktigt svänging och tjejerna sjöng väldigt bra… Låten var faktiskt den bästa i denna delfinal – tillsammans med en viss låt nedan… men att sjunga om en ”hönsnätsbur på vinden”… näe. det går aldrig väl asså… Sorry tjejer, för ni var annars vrålbra!! Repris nästa år??? Men fixxa då en textförfattare som typ… Pling.. eller nån… ! *:)
#3. Velvet – Deja Vu: Helt okej låt. Men tyvärr höll inte hennes sång måttet riktigt… och sen satt jag ock tänkte på att ”varför i hela fridens namn sjunger hon Deja vOOOOOO hela tiden… heter det inte Deja vYYYYYYY?”, men men… det kanske bara är en parentes i sammanhanget. Lät typ som en standard-eurovision-låt från Estland eller nåt. Varken mer eller mindre. Varken bra eller dålig.
#4. Brandur – Lullaby: Min favvo i denna omgång!!Den enda jag gillade rätt så ordentligt. En stark låt. En sån som jag tror växer. Jag har hört den några gånger till nu på YouTube. Denna växer. En riktigt annorlunda ballad. I övrigt: Killen kunde sjunga. Killen var söt också. Resultat? Utslagen. Naturligtvis. Kan ingen beslagta svenska folkets telefoner?
#5. Michael Michailoff – That’s Love: Andreas Johnson-wannabe. Moving on.
#6. Amy Diamond – Thank You: Bra om man gillar tuggummipop. Men jag gillar INTE tuggummipop. Naturligtvis gick den vidare. Självklart. Föredrog faktiskt Brandur, tjejerna med hönsburen & Suzzie Tapper framför denna… Som låtar var all dessa starkare. Men det är klart… Amy är ju charmig som en polkagrisklubba - så folk ringer.. Grrrrrrr!
#7. Suzzie Tapper – Visst finns mirakel: Tyckte denna var rätt bra. Gick till andra chansen också.
#8. Christer Sjögren – I Love Europe: Jag vill KRÄKAS, jag vill SPY, jag vill få plötsligt epilepsianfall… men jag får inget, trots att jag ber om det… jag får hursomhelst MENTAL KRAMP på denna låt… som nån äcklig, sliskig urvattnad charterversion av Viva España. Christer, Christer… *skakar på huvudet* (men med tanke på hur Eurovision-finalen sett ut de senaste tre-fyra åren så kanske det är detta som till sist kan konkurrera ut Ukraina och FYR Makedonien i toppstriden i slutändan… men det gör mig inte direkt glad & stolt som svensk). Att denna gick vidare kan ENBART bero på att alla hemma vid telefonerna fick skrattattacker och röstade på hela tönt-/kalkonfaktorn. Snälla, säg att det är så…………………… ! Säg.
Seriöst, detta var faktiskt en av de SÄMSTA delfinaler jag hittills sett sen delfinalernas införande i detta melodifestivalland… Om det inte blir bättre till nästa delfinal kommer jag att bli tvungen att skrota min 20-åriga tradition av melodifestivaltittande… för det är inte längre värdigt Melodifestivalen. Inte längre värdigt Lasse Berghagen, Family Four, Östen Warnerbring, Lill-Babs, ABBA och alla andra ikoner… :-/
En av mina absoluta favoritskådespelerskor – tillika den skönaste av alla Bergmanbrudar - har tyvärr avlidit idag; den underbara, fantastiska och helt lysande skådespelerskan Eva Dahlbeck, som blev 87 år gammal.
Jag vet inte, men visst var hon på något sätt ändå coolast av alla Bergmanbrudar… just för att hon egentligen inte alls var nån Bergmanbrud. Egentligen. För på något sätt spelade hon i en klass för sig bland alla de andra filmbrudarna. En rejäl, rakryggad, vrålsnygg, unik, skarp & SÅ begåvad skådespelerska – med integritet. Respect!
Och så ett personligt tack, Eva, för att du är en del av min absoluta svenska favoritfilm NÅGONSIN; den fantastiska filmen Trots som du är med och gör den så go och varm och mänsklig med din medverkan… Scenen mellan dig och Anders Henrikson i kollegierummet får alltid mitt hjärta att bulta så grannt varje gång… den är så vacker och kärleksfull!
I slutet av februari kommer min brorsas teatergrupp Allikateatern upp från Göteborg till Stockholm och gästpelar på klassiska Boulevardteatern på Söder med deras uppsättning av Familjen Bra. Så är du teatersugen och råkar befinna dig i El Stockholmo den 28, 29 februari, 6, 7, 19, 20, 26, 27eller28 mars, så vet jag vart du ska styra kosan för att få en riktigt skön teaterkväll!!
. Men denna gången skickade jag för en gångs skull in för jag tänkte att ”Fan, den där skivan skulle faktiskt va coolt att ha!”. Minsann!
