Har denna dag som idag är beställt följande DVD (se nedan) med my beloved Tom Bell från Amazon.co.uk, vilket blir Amazon-shopping-med-kort-premiär för mig. Ja. Typ. En gång, i Deutschneyland, handlade jag från tyska Amazon.de en Jane Eyre-DVD (men det var alltså inom Tyskland, eftersom jag var i Tyskland) och jag betalade in på vanligt hederligt fakturavis till tyska Amazons bankgiro (eller var det nu var; men typ motsvarigheten; man gick till banken med inbetalningslapp och betalade bara in som vanligt med kontanter..). Att nu göra det från England till Sverige och med kort on-line direkt ger lite mer fjärilar i magen. Men jag prövade med en relativt billig order (under 200 spänn) och med bara en DVD för att kolla vilka ev. extra fees jag åker på – och för att bara testa hur dom drar från kontot och hur lång tid det tar…
..så nu återstår bara att hoppas på det bästa..! *biter på naglarna*
Handling?
‘Frank Ross is OUT. And he wants revenge.
Who grassed on him? Who caused him to
serve 8 years in prison? Someone did.
And that person is now going to pay.. !
Haunted by police and former ”friends”
in the criminal world, Ross seeks out
to find his unknown nemisis who put him away for the failed bank robbery…”
Hehehehehe. Det här, mina vänner, är1970s BritGrit när det är som allra, allra BÄST & VACKRAST!!!! Och jag hoppas att jag inte behöver tala om att det är TOM BELL som är FRANK ROSS…
Mitt favoritprogram på TV:n just nu är Spårlöst. Shit, vad jag är en sucker för sånt här..! Förra veckan var det Mikael som sökte sin biologiska mamma i Thailand och nu senast var det Martha som fann sin pappa Terje. Båda två slutade också lyckligt, kändes det som i alla fall. Kom ihåg TV4:s förra liknande program Saknad (som jag också var en sucker för! - och som jag minns att jag tyckte det var trist när det slutade, fattade aldrig varför de slutade sända det) att det också blev en hel del möten som inte blev bra och som blev smärtsamma. För det är ju inte alltid föräldrarna/barnen/släkten vill ha kontakt.. något som man också måste va beredd på. Oj, vad svårt det måste va för de som försöker ta kontakt, när man inte vet hur det ska tas emot. Men överlag känns det som att Spårlöst här har ett bättre upplägg än Saknad; att personen själv följer med: i Saknad kom jag också ihåg att ”de förlorade föräldrarna” ibland trodde att programledaren var deras barn (kommer ihåg när Tilde de Paula sökte upp en fransman eller spanjor; där det var en son som sökte, men där mannen inte visste om hans barn var en pojke eller en flicka, och som nog trodde att Tilde var dotter ett tag..). Sen ett möte i Saknad som jag inte heller kommer att glömma var en tjej som sökte sin pappa och fann honom i Tyskland eller Österrike (där han hade en liten stuga) och jag minns hur han grät när han satt där och fick se det inspelade inslaget med dottern på datorn som teamet hade med sig, och hur han mellan tårarna sa hur han så gärna ville träffa henne.
Jag undrar så hur det gick för de som var med i Saknad en gång i tiden. Hur de ser tillbaka på programmet och mötena som skedde då, idag. Om det gick bra sen.. Skulle vara kul om Spårlöst kunde göra någon liten uppföljning av några av de gamla reportagen. Minns själv många mycket väl!
Hur som helst tycker jag det är SÅ modigt både från de som söker (att ge sig in på detta - och göra det i TV sen!) och av de som ”blir uppsökta” och som vågar möta; trots chock, blandade känslor och kanske ibland smärtsamma minnen som uppstår (pga av olika familjeförhållanden och livssituationer, då och nu).
Jag hoppas det här programmet nu kommer att fortsätta (och att det inte läggs ner som Saknad) för jag tror att det säkert finns många därute som kanske skulle vilja leta upp någon anhörig, och som kanske kan bli sporrad och få mod genom programmet att våga försöka ta kontakt. *:)
Marthas första möte med sin biologiska pappa Terje – och med två bröder.
Foto: TV4
Bildbevis på att jag fortfarande lever (även om bloggen verkar död).
Haha.
(mmmm..! ring mig om det är nån därute som funderar på att göra en skräckfilm..! I would be SO perfect!!!! ;-) )
Seriöst.. jag har pysslat med att ta lite foton som kan funka i CV:s å sånt med en självutlösare på kameran.. efter typ 70 stycken fick jag fram ett par som jag var rätt nöjd med. emellanåt brast dock tålamodet, som synes (när man efter 30 bilder fortfarande inte fått nån som man kände var presentabel).
vad säger ni? tror ni den 3:e bilden kommer att funka på ett CV?! jag känner på mig att den är en riktig ice-breaker…! :-D
Såg en sådan där inspirerande och stark dokumentär på TV:n igår; dokumentären Ett vanligt liv (SVT2) som handlade om norska Katrine Bråtane, 26 år gammal, förlamad från halsen och nedåt, som kämpade för sina rättigheter att leva ett anständigt, normalt liv i samhället trots sin situation och som samtidigt (!) tog en teologiexamen och som år 2006 blev Norges första kvinnliga präst i Den Evangelisk Lutherske Frikirke.
I dokumentären var hennes starka önskan att arbeta på sjukhuset och rehabiliteringshemmet Sunnaas - där hon själv vårdades efter olyckan som gjorde henne helförlamad vid 11 års ålder – för att hjälpa och vara till stöd åt andra patienter. Men i slutet av dokumentären verkade det som hon hittade en kille i Tyskland, så det kanske blev en utvandring från Norge till sist, till och med?
Tyvärr fick man inte veta något i eftertexterna om ‘hur det gick sen’. Dokumentären var nu två år gammal och jag undrar så hur det gick för Katrine sedan med jobbet och kärleken och allt. Surfade runt lite på nätet för att se om jag kunde hitta lite nyare artiklar om henne från i år, men hittade tyvärr ingen information om vad hon gör och är idag, så jag vet faktiskt inte hur det gick. Hittade inte hennes namn bland personalen på Sunnaas-länken ovan, men det är ju möjligt att hon jobbar som präst någon annanstans (eller att hennes namn bara inte står med på hemsidan av nån annan anledning). Eller så blev det Tyskland permanent.. *hoppas*
Jag smittades i alla fall av hennes positivism, hennes styrka och kämparglöd. Tack Katrine & KRAM!! Jag hoppas du har det bra och att dina drömmar i livet blir sanna (även om det inte blev Sunnaas eller killen som du hoppades på..)!!
När du trodde att Andy Sipowicz var hårdare än hårdast…
Jag har uppenbarligen missat någonting MYCKET, MYCKET underhållande…
Vem behöver amerikanska cop-shows när vi uppenbarligen gör dem minst lika bra här hemma i Sverige?!
Hädanefter borde det vara lag på att bara John Harryson får kicka in dörrar och se macho ut, ROFL!! Haha, kolla in när de visar ID-brickorna!!!!!!!!!!!!!!! xD Jag tror jag dööööööööööööööööör……………!
Vill lyfta fram en superviktig debatt som jag nyss såg på tv, så att ni inte missar den.
Det handlar troligtvis om en av årets viktigaste debatter (eller ja, det kanske mer var en diskussion) - som utspelade sig i programmet Beckman, Ohlson & Can (se programmet här!) – eftersom detta verkligen satte fingret på kultur- och samhällsklimatet i Sverige idag.
Vad är egentligen bra individer och samhällsmedborgare i ett samhälle? Är ”flum” farligt? Vad är flum? Egenligen? Har den svenska skolan verkligen bara varit bananas? Jag håller inte helt med.
Det känns som om Sverige av nån anledning, helt i onödan, plötsligt har fått nåt slags superkomplex för att vi av någon anledning tror att vi inte är tillräckligt smarta (?!) eller nåt, motför övriga Europa (aka staten EU, nowadays).
Men vad är smarthet? Det här handlar ju om den evigt klassiska debatten mellan IQ och EQ.. tillskillnad motför folk i en del andra europeiska länder tror jag svenskar har en ganska hög halt av EQ. Jag säger inte att den är mer rätt och fin, men varför skulle den vara mer fel..? Det kanske finns något vackert med att sträva efter att medborgare, framför allt, ska ha själ och hjärta. I första hand. För det är inte så jävla självklart i den terrorupptrappade världen idag. Sådana medborgare kommer också naturligt att kräva kunskap för sådana medborgare blir naturligt nyfikna på världen och människor, eftersom man utvecklar en omtanke om andra. Björklund säger att med IQ får man EQ (hur han menar att folk som kan mer, presterar mer samtidigt också mer kreativa). Men jag vill hävda att det är precis tvärtom: att IQ kommer med EQ. Man måste vara kreativ och ha emotional quotient (social intelligens, empati, moral, värme, känsla; att vara socialt och psykologiskt medveten om andra människor) för att aktivt kunna söka och värdera – och ta emot – kunskap.
Jag skulle här vilja passa på att tipsa om boken Lustpunkten av Åsa Moberg.
Den här debatten sätter fingret på så mycket, mer än bara skolpolitiken. Jag blir så irriterad för att Sverige plötsligt har blivit så osäker på sig själv, att vi inte litar på oss själva; att vi faktiskt har och har haft något bra motför väldigt många andra länder inom EU. En öppenhet, en tolerans, ett synsätt på människan. Jag blir så irriterad när folk alltmer i tidningar och TV skriker vänsterflum hit och dit så fort man vill tänka lite mer socialt, omvårdande och mänskligt på människor i samhället, och använder begreppet sosse nedsättande och negativt som något svagt och fult. När det i själva verket har handlat om att värna om mänskliga värderingar, och att Sverige tamejfan inte skulle ha varit var det är nu utan Branting, Per-Albin och grabbarna.
Sen stör jag mig något ENORMT på det sättet Björklund talar om ”sveket mot arbetarbarnen”, om de stackars arbetarbarnen som inte blvit tillfredställande upplyst (på allians-rätt sätt) i den svenska skolan och hur DOM har brist på kunskap och hur det är något vi måste ta tag i. Ursäkta, men då skulle jag också här vilja ta tillfället i akt och tala om sveket mot överklassbarnen! i skolorna. Av någon anledning är det ytterst sällan det görs. För jag stöter dagligen på just det sveket, som har pågått alltför länge. Sveket mot dem, som jag vill mena ligger i ett uppenbart samhällsmisslyckande att lära dem hyfs, medkänsla och moral. För vilken jävla överklassvärdering på barn, skola och uppfostran trycker inte Björklund in i resonemanget här?! Så jag sätter hårt mot hårt: För believe you me, under mina tre år i Stockholm har jag mött min beskärda del av brats och helt fullvuxna människor med fullständigt HISKELIGA värderingar (och dessa människor, om jag säger, har aldrig varit av den typen människor som lägger samma budget på kläder som jag). Fina betyg har dom säkert, vackra jobb också. Men goda samhällsmedborgare? Tveksamt. Skulle JAG vilja säga.
Det är i sådana här debatter att jag kommer på att jag är så jävla vänster som man kan bli. Rödare än jag själv trodde. Fuck. Men så är det. Jag är fan helröd. För jag ser nu faran i vart det svenska samhället är på väg, när det gäller idétänkandet om människor… Go Suzanne Osten!
(sen kan det vara bra också att ni inte missar den rådande debatten om tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen; dvs, om Sveriges grundlag om tryckfrihet, yttrandefrihet och om offentlighetsprincipen - som bl.a inbegriper den stadgade rätten att ta del av allmänna handlingar - från år 1766; som det just nu pågår en debatt om att börja peta i, eftersom resten av EU inte är lika tryckfrihetsvänliga som Sverige och utövar påtryckningar mot att Sverige – ! – ska ändra i grundlagen och anpassa den rätt för dagens moderna internetsamhälle. det här är VIKTIGA saker & heta potatisar, vänner..! det handlar om rätten för journalister & medborgare att när som helst få se, ta del av och läsa politiska beslut, dokument & protokoll mm på olika myndigheter och departement – inom Sverige och EU: något som Sverige alltid har sett som en otrolig självklarhet, men som inte är lika självklart inom myndigheter i övriga EU-länder. så: beware!)
Fantastisk & högst underskattad skådespelerska. Jag superdiggade verkligen Mona!! Skitbra i Roy Anderssons Giliap, Lars Molins Saxofonhallicken och kultfarsen Kuta & kör. Spanar man särskilt in den sistmnämda så fattar man vilken fantastiskt bra skådespelerska Mona var: en lysande komedienne…! Och i Giliap är hon så fin, så fin…!
Tyvärr tror jag hon levde ett rätt så hårt liv och med en hel del svekfulla och svinaktiga karlar (och andra människor) omkring sig.. om jag läst rätt mellan raderna i det hon sagt i intervjuer och så. Det är inte alltid lätt att va snygg brud. (Denna inte lika snygga brud hade gärna velat ge henne en kram.)
Såg en TV-intervju med henne för inte alltför länge sen där hon sa att hon bland annat planerade att satsa mer på kläddesign & att hon blivit antagen och gick på Tillskärarakademien i Malmö (eller så var det Göteborg, eller nåt annat.. var den nu ligger). Tyckte det lät jävligt coolt.. Ett intresse och en dröm som hon tydligen haft länge, att syssla mer med sömnad och kläder. Så synd att Mona nu inte fick ha den drömmen lite längre…
Som Brummelisa säger till Bamsebarnen på kvällen: Sus gott lull lull, Mona!
Sen verkar tyvärr den stora riksnyheten om den svenska & danska postens sammanslagning också vara en skämtnyhet. Synd. Det hade varit riktigt snyggt att kanske få röda postlådor istället (som i Ankeborg) och slippa de pissgula stålmonstren.
Sen måste jag naturligtvis slå ett slag för min egen gamla lokaltidning Hudiksvalls Tidnings aprilskämt: ”Hudik scannas på piratkopierare”, HAHAHAHAHA!!!!!! (tyvärr måste man nu vara prenumerant för att läsa hela nyheten, men ändå..). Heh, undrar om skämtet hann skrämma upp några fildelare i Hudik och göra dem lite nojjiga.. Hehehehe. Only in Hudik.
”Nu tar myndigheterna i med hårdhandskarna mot alla fildelare. I dag är det dags för Hudiksvall att saneras. Antifildelningsmyndigheten är i stan för att hitta piratkopierare. ”
Det här, mina vänner, är1970s BritGrit när det är som allra, allra BÄST & VACKRAST!!!! Och jag hoppas att jag inte behöver tala om att det är TOM BELL som är FRANK ROSS… 
