Sveket mot överklassbarnen

Vill lyfta fram en superviktig debatt som jag nyss såg på tv, så att ni inte missar den.

Det handlar troligtvis om en av årets viktigaste debatter (eller ja, det kanske mer var en diskussion) - som utspelade sig i programmet Beckman, Ohlson & Can (se programmet här!) – eftersom detta verkligen satte fingret på kultur- och samhällsklimatet i Sverige idag.

Vad är egentligen bra individer och samhällsmedborgare i ett samhälle? Är “flum” farligt? Vad är flum? Egenligen? Har den svenska skolan verkligen bara varit bananas? Jag håller inte helt med.

Det känns som om Sverige av nån anledning, helt i onödan, plötsligt har fått nåt slags superkomplex för att vi av någon anledning tror att vi inte är tillräckligt smarta (?!) eller nåt, motför övriga Europa (aka staten EU, nowadays).

Men vad är smarthet? Det här handlar ju om den evigt klassiska debatten mellan IQ och EQ.. tillskillnad motför folk i en del andra europeiska länder tror jag svenskar har en ganska hög halt av EQ. Jag säger inte att den är mer rätt och fin, men varför skulle den vara mer fel..? Det kanske finns något vackert med att sträva efter att medborgare, framför allt, ska ha själ och hjärta. I första hand. För det är inte så jävla självklart i den terrorupptrappade världen idag. Sådana medborgare kommer också naturligt att kräva kunskap för sådana medborgare blir naturligt nyfikna på världen och människor, eftersom man utvecklar en omtanke om andra. Björklund säger att med IQ får man EQ (hur han menar att folk som kan mer, presterar mer samtidigt också mer kreativa). Men jag vill hävda att det är precis tvärtom: att IQ kommer med EQ. Man måste vara kreativ och ha emotional quotient (social intelligens, empati, moral, värme, känsla; att vara socialt och psykologiskt medveten om andra människor) för att aktivt kunna söka och värdera – och ta emot – kunskap.

Jag skulle här vilja passa på att tipsa om boken Lustpunkten av Åsa Moberg.

Den här debatten sätter fingret på så mycket, mer än bara skolpolitiken. Jag blir så irriterad för att Sverige plötsligt har blivit så osäker på sig själv, att vi inte litar på oss själva; att vi faktiskt har och har haft något bra motför väldigt många andra länder inom EU. En öppenhet, en tolerans, ett synsätt på människan. Jag blir så irriterad när folk alltmer i tidningar och TV skriker vänsterflum hit och dit så fort man vill tänka lite mer socialt, omvårdande och mänskligt på människor i samhället, och använder begreppet sosse nedsättande och negativt som något svagt och fult. När det i själva verket har handlat om att värna om mänskliga värderingar, och att Sverige tamejfan inte skulle ha varit var det är nu utan Branting, Per-Albin och grabbarna.

Sen stör jag mig något ENORMT på det sättet Björklund talar om “sveket mot arbetarbarnen”, om de stackars arbetarbarnen som inte blvit tillfredställande upplyst (på allians-rätt sätt) i den svenska skolan och hur DOM har brist på kunskap och hur det är något vi måste ta tag i. Ursäkta, men då skulle jag också här vilja ta tillfället i akt och tala om sveket mot överklassbarnen!  i skolorna. Av någon anledning är det ytterst sällan det görs. För jag stöter dagligen på just det sveket, som har pågått alltför länge. Sveket mot dem, som jag vill mena ligger i ett uppenbart samhällsmisslyckande att lära dem hyfs, medkänsla och moral. För vilken jävla överklassvärdering på barn, skola och uppfostran trycker inte Björklund in i resonemanget här?! Så jag sätter hårt mot hårt: För believe you me, under mina tre år i Stockholm har jag mött min beskärda del av brats och helt fullvuxna människor med fullständigt HISKELIGA värderingar (och dessa människor, om jag säger, har aldrig varit av den typen människor som lägger samma budget på kläder som jag). Fina betyg har dom säkert, vackra jobb också. Men goda samhällsmedborgare? Tveksamt. Skulle JAG vilja säga.

Det är i sådana här debatter att jag kommer på att jag är så jävla vänster som man kan bli. Rödare än jag själv trodde. Fuck. Men så är det. Jag är fan helröd. För jag ser nu faran i vart det svenska samhället är på väg, när det gäller idétänkandet om människor… Go Suzanne Osten!

(sen kan det vara bra också att ni inte missar den rådande debatten om tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen; dvs, om Sveriges grundlag om tryckfrihet, yttrandefrihet och om offentlighetsprincipen - som bl.a inbegriper den stadgade rätten att ta del av allmänna handlingar - från år 1766; som det just nu pågår en debatt om att börja peta i, eftersom resten av EU inte är lika tryckfrihetsvänliga som Sverige och utövar påtryckningar mot att Sverige – ! – ska ändra i grundlagen och anpassa den rätt för dagens moderna internetsamhälle. det här är VIKTIGA saker & heta potatisar, vänner..! det handlar om rätten för journalister & medborgare att när som helst få se, ta del av och läsa politiska beslut, dokument & protokoll mm på olika myndigheter och departement – inom Sverige och EU: något som Sverige alltid har sett som en otrolig självklarhet, men som inte är lika självklart inom myndigheter i övriga EU-länder. så: beware!)