Spårlöst

Mitt favoritprogram på TV:n just nu är Spårlöst. Shit, vad jag är en sucker för sånt här..! Förra veckan var det Mikael som sökte sin biologiska mamma i Thailand och nu senast var det Martha som fann sin pappa Terje. Båda två slutade också lyckligt, kändes det som i alla fall. Kom ihåg TV4:s förra liknande program Saknad (som jag också var en sucker för! - och som jag minns att jag tyckte det var trist när det slutade, fattade aldrig varför de slutade sända det) att det också blev en hel del möten som inte blev bra och som blev smärtsamma. För det är ju inte alltid föräldrarna/barnen/släkten vill ha kontakt.. något som man också måste va beredd på. Oj, vad svårt det måste va för de som försöker ta kontakt, när man inte vet hur det ska tas emot. Men överlag känns det som att Spårlöst här har ett bättre upplägg än Saknad; att personen själv följer med: i Saknad kom jag också ihåg att “de förlorade föräldrarna” ibland trodde att programledaren var deras barn (kommer ihåg när Tilde de Paula sökte upp en fransman eller spanjor; där det var en son som sökte, men där mannen inte visste om hans barn var en pojke eller en flicka, och som nog trodde att Tilde var dotter ett tag..). Sen ett möte i Saknad som jag inte heller kommer att glömma var en tjej som sökte sin pappa och fann honom i Tyskland eller Österrike (där han hade en liten stuga) och jag minns hur han grät när han satt där och fick se det inspelade inslaget med dottern på datorn som teamet hade med sig, och hur han mellan tårarna sa hur han så gärna ville träffa henne.

Jag undrar så hur det gick för de som var med i Saknad en gång i tiden. Hur de ser tillbaka på programmet och mötena som skedde då, idag. Om det gick bra sen.. Skulle vara kul om Spårlöst kunde göra någon liten uppföljning av några av de gamla reportagen. Minns själv många mycket väl!

Hur som helst tycker jag det är SÅ modigt både från de som söker (att ge sig in på detta - och göra det i TV sen!) och av de som “blir uppsökta” och som vågar möta; trots chock, blandade känslor och kanske ibland smärtsamma minnen som uppstår (pga av olika familjeförhållanden och livssituationer, då och nu).

Jag hoppas det här programmet nu kommer att fortsätta (och att det inte läggs ner som Saknad) för jag tror att det säkert finns många därute som kanske skulle vilja leta upp någon anhörig, och som kanske kan bli sporrad och få mod genom programmet att våga försöka ta kontakt. *:)

Marthas första möte med sin biologiska pappa Terje – och med två bröder.
Foto: TV4