Konsertmagi i Fucking Bergsjö!!!

När mamma föreslog för mig att vi på nån slags mor&dotter-afton skulle åka på nån jävla rockabilly/country-konsert i Bergsjö (=bondraggarnas Mecka i Hälsingland för er som inte vet) så höll jag nästan på att smälla av. Jag ba: ‘Aldrig i LIIIIVET! Vaddå, du och jag å nå jävla bondraggare från Nôrgimma å Gnassschp. Du.. GLÖM.” Jag såg det framför mig: skinpajjar och raggers. Pistvakt nästa. Och nån jobbigt dansband som lirade “country” & 1950-tals-cover. GAAAAAAAAAAAAAH! *epilepsianfall* SÅ desperat blir jag aldrig, nej tack! (vi snackar här om en som annars lyssnar på punk, glammrock, indie & britpop). Mamma ba: ‘Jamen det är inte som du tror denna gång, jag tror det är nån bra artist, han är från USA och ska va nån riktig countryartist’. Jag ba: ‘Säkert. Nån jävla Lasse Stefanz-pajas i cowboyhatt.’. Men mamma ba: ‘Snääääääääääälla.’ + *hundögon*. Och jag tänkte, att då våra mor&dotter-aktiviteter är ytterst få (tack o lov! ) så tänkte jag att för mammas skull.. ska jag inte kunna bjuda till?! För mammas skull ska jag försöka genomlida halvfulla bondraggers och rockabilly-musik i Bergsjö. Om det nu är det hon vill (annars kommer jag att hamna i det där särskilda helvetet bland döttrar som inte hedrar sina mödrar). Men det var med TUNGT mod jag satte mig i bilen.

Men fatta vad fel jag hade. För publiken var inte några ragglande bondrääääääggers utan den var normal. Och det fanns till och med folk som var kring 20-årsstrecket. Vadan detta?! Vafalls???

Nu visade det sig att det var fan inte vilken countrypajas som helst som äntrade scenen på Bergsjögården… Rayburn Anthony, uppvuxen i Tennessee, har lirat med både Johnny Cash & Jerry Lee Lewis sedan 1950-talet, och han har morsat på Elvis oräkneliga gånger mellan legendariska spelningar på turnér under 1950- och 60-talet i USA! Han var en av de där musikergrabbarna som ses hänga bakom scenen när Johnny Cash lirar i filmen Walk The Line (om ni sett den). Ja, fast då var det ju nån statist som spelade honom. Men han var liksom DÄR. Själv är han också en countrymusiker & singer-songwriter in his own right med samma stuk och country-sound som Johnny Cash. Han blev nu själv aldrig lika känd som Cash & de andra grabbarna men har turnerat och lirat ända sen sedan dess. Och han är stor i sina hemtrakter kring Tennessee – och efter Cash räknas han faktiskt som en av de främste artisterna, som fortfarande finns kvar och som var med när det begav sig. Han tillhör samma countrygeneration som Cash – och det hörs! Och han låg själv som artist på superlegendariska Sun Records (där ju både Elvis, Cash & Jerry Lee Lewis hade sina kontrak) – där Rayburn Anthony också fick kontrakt på sin första skiva 1959!

Okej, är detta coolt eller är det COOOOOOOOOOOLT?! För den typen av country gillar jag ju. Modell: visinspirerad bluescountry. Johnny Cash är ju kung. Men jag trodde naturligtvis mamma tänkte dra med mig på nån B-countrytillställning. Vad annars brukar det bjudas på i Bergsjö…?

Icke. Johnny Cash stod typ bredvid, om man säger. Snubben var dessutom verkligen vrålcool, och hade verkligen samma “gubbpondus” som Johnny Cash. Det märktes helt klart att han tillhörde det där “gänget”. Han körde svinbra låtar med just den typ av vismusik-country (som alltså är mer åt amerikansk blues/vismusik-hållet), som Cash lirade. Så om ni gillar Cash så bör ni gilla Anthony också och det är dags att börja kolla upp hans skivor.. (för att förtydliga: vi snackar nu alltså inte om nån jävla plågsam dansbands-country eller redneck-tjaffs, eller nån sån där modern tarmvreds-pop-country, eller á la Dolly på 1970- 80-talet.. utan vi snackar RIKTIG country).

Och nog hade han soundet alltid.! Han visste hur man skulle lira om man säger så.. It was MAGIC! (och detta kommer alltså från en person som INTE alls gillar country – UTOM just Johnny Cash-country.. eftersom den är mer blues & visinspirerad, lite á la Cornelis och så..). Och det var det Rayburn Anthony bjöd på..!

Och, det bästa: för att hedra polaren Johnny Cash drog han också Folsom Prison Blues,. Han sa: “To good ol’ Johnny. I hope you recognice this one, folks..” Och så första ackorden på Folsom Prison Blues… Det var verkligen supercoolt å man nästan kände Johnnys ande sväva in…! Tyvärr hade jag ju ingen videokamera, men jag hittade ett klipp på YouTube från en annan konsert med Rayburn där han framför just Folsom Prison Blues. Och versionen han körde i Bergsjö knäckte minst lika mycket, I tell you…  8-)

Tvivlar ni på hans pondus? Well, check it out for yourself…

Bästa spåret på hela kvällen? Rayburn Anthonys egen I Don’t Sing Hank Williams Anymore.. Pondus, I tell you..! Pondus.

Jag köpte hans skiva som han signerade åt mig. Tjuvlyssna här.