vinylköp x2

När man har så lite pengar som möjligt så spenderar man naturligtvis de sista slantar som skramlar där i portmonän på saker som man egentligen inte borde unna sig i sådana lägen (egentligen skulle man börja öppna de där orangea kuverten och sätta igång att spara till sin pensionsförsäkring, eller nåt. I alla fall är det sådana skuldkänslor man får när man cashar ut av ren magkänsla som säger ”vill ha”). Nåväl. Och såhär sista juni blev det efterlängtade vinylköp x2 för Nina. Först ut: Lykke Lis Youth Novels.

Fattade länge inte hypen med söderstjärnan Lykke Li. Alls. Men hennes låtar har växt på mig rejält (eller så har jag växt ), och sen har jag sett en hel del liveframträdanden med henne nu på sistone (och hon är bara SÅ mycket bättre akustiskt/nedtonat i soundet än electro/beat-poppig… för då kommer hennes, faktiskt, helt enorma soullåtar till sin rätt). Hon är riktigt grym live, och hon har suverän karisma och röst. Jag är helt såld på Window Blues. Såååå bra! Verkar som om hon kommer att breaka i UK nu. Hennes album släpptes där nu i juni. Man får hålla tummarna!

Lykke Li live on Jools Holland @ BBC2…

Platta nummer 2 blev gamla Flash & The Pans debutalbum. Jag försöker lyssna in mig lite mer på sena 70-talets klassiska punk & alternativa pop/rock musik (från 1975 och framåt). Ja, det går väl sådär, HAHA. Men ändå. Och sen jag nu gottat mig i brittisk 1978-frossa med Tom Bell som Frank Ross i tv-serien Out nu under våren, så har jag kommit på att jag blivit ytterst svag för just den här perioden, kläds- och samhällsmässigt. Som sagt, YouTube är ju en guldgruva för sånt här. Underbart allt man kan hitta och lyssna in sig på där (och på Last.fm och MySpace) och sen ladda ner/leta LP:s själv… mmmm.

Blev helt såld på Hey St. Peter och Down Among The Dead Men. Tyvärr gillade jag inte så mycket av det jag hört av Flash & The Pans 80-talsstuff, men låtarna på denna platta är sköna iaf. Men vem vet, kanske 80-talet smyger på mig så småningom det också.

Flash & The Pan – Down Among The Dead Men (1978 )…

Jag har kommit fram till att jag nog ska köpa de album jag riktigt vill ha på vinyl (för jag spelar nästan aldrig musik på CD, utom vissa som jag varken har på mp3 eller vinyl och som man tar fram ibland, men annars blir det mest vinyl nu..). Typ köpa såndär musik som man vill ha att kunna spela öppet i vardagsrummet när man lagar mat å sånt ; för sen laddar man ju ner blandad musik till vardags (ny och gammal), som man varierar. Men det man verkligen gillar är det kul att ha,  och så vissa mindre band/artister man gillar vill man ju stödja. Det är så jävla kul att se att vinylen börjar komma tillbaka (i och med att CD:n istället fösvinner i mp3-jungeln) och allt fler nya band (framför allt inom indie och punkpop/rock) börjar släppa på vinyl igen. Så det verkar som det börjar bli vinyl & Mp3 framöver. Kul, kul!!

Sen är det nåt annat som är roligt med skivspelare: Så fort folk kommer hem och ser vinylspelaren är det bara ”Åååh! har du vinylspelare!? Ååååh, får jag spela? Får jag välja en skiva?” och alla vill bara klämma, klämma och börjar pilla på skivorna. =D Av nån anledning så inbjuder vinylspelare och LP:s mer till klia-i-fingrarna-att-spela-musik-interaktivitet än vad åsynen av vanliga CD-plattor gör. Jag tror det har att göra med detta att vinylplattan är så stor i formatet, att man liksom måste hålla på att ta ut den ur innefodral, etc, och sen att man måste lägga på den på spelaren, välja hastighet (beroende på LP eller EP), lyfta på armen med nålen, och stänga locket + sen öppna locket och vända på skivan när ena sidan är slut. Det är liksom lockande. Men jag förstår helt klart det där.. Jag tycker ju själv det är så kul!!!!!!! =P Så jag vill tipsa alla om att vinylspelare överhuvudtaget får igång folk & gäster att pilla; så därför bör alla ha en! =D (se bara till att gömma dyrgriparna först, utifall det plötsligt säger ”riiiiiiitsch”..! )

Nu väntar jag bara på att Veronica Maggios platta ska släppas på vinyl också, för den skulle jag verkligen vilja ha på vinyl. Tycker hon har grymt bra sound och röst. Gillar överhuvudtaget att Motown/soul/blues verkar komma tillbaka – med artister som Amy, Duffy, Candie Payne, etc (även om jag nu inte är så överförtjust i Duffy).. men ändå: kul, kul!!