Har själv varit lite off FRA-debatten nu ett tag, men jag kan inte undgå att tycka att det hela nu börjar bli lite roligt. Och pinsamt (särskilt när FRA själv läcker hemligstämplade dokument till media – ! – i ett försök att visa hela svenska folket hur mycket FRA verkligen, verkligen, VERKLIGEN behövs). Hihi.
Själv sparade jag ned dokumentet och gav filen namnet ”Hemligstämplat FRA-dokument 1″ och så lade jag det i den nyskapade mappen ”Hemligstämplade FRA-dokument”. (det kan ju vara bra att ha en sån mapp på datorn utifall det kommer fler).
I alla fall. Trevligt att FRA här skjuter sig själva i foten genom att visa hur lätt det går att läcka dokument och uppgifter till höger och vänster (här till en bloggare). Detta bevisar ju denna myndighets (och liknande myndigheters, världen över) säkerhet och förträfflighet med att samla på sig sådana här uppgifter: Det är ju således inte en fråga om OM FRA-uppgifter kommer att missbrukas/köpas/läckas (till företag och andra myndigheter och länder med, för mig, tvivelaktiga syften och intressen – som jag gissar inte är för mitt & alla andra Svenssons bästa), utan NÄR. Vad tog det? En månad, max? Men: Gissar att detta dock inte är det första FRA-dokumentet som varit på vift… åt nåt håll…
Men vad jag inte fattar är hur FRA kan vara så überkorkade som de visar med detta drag.
Hade FRA istället varit smarta här hade de gått ut och sagt att detta var ett fejkdokument som Alexandersson (eller den nisse som läckt) själv skrivit och hittat på, och att det inte alls varit något som läckt från deras myndighet. Överhuvudtaget inte. Genom denna JK-anmälan TOTALMISSAR de ju nu denna ypperliga chans att täcka över pinsamheten. Tittar de inte på agentserier som Alias, Spooks och Mannen från U.N.C.L.E? Isåfall är det kanske dags att börja göra det och kanske även snegla lite på de amerikanska storebröderna CIA & FBI som ju är lite mer varma i kläderna när det gäller sånt här, så att de i framtiden lär sig finta allmänheten bättre (om de nu ska hålla på med detta). Lite amatörmässigt drag med JK-anmälan, som ju bara bekräftar dokumentet. Men alla är vi barn i blöjan. =)
Innan jag drog hem till Hälsingland igen gick jag på sommarbio med Eff (also known as Frida) och efter att jag genomlidit långfilmen Varg (med Peter Stormare i öronlappsmössa jagandes renar på skoter) med henne (som hon valde..) så var det nu MIN TUR ATT VÄLJA FILM och Eff fick bara så lov att finna sig i detta – och hänga med på Mamma Mia!. (det var mellan den och Sex & The City som det stod när vi var på bion, men den kändes inte så lockande när man inte sett serien och så kändes ändå Mamma Mia! som lite mer somrig och rolig). Plus att min nyfikenhet på Pierce Brosnans utskällda sånginsats var ganska stor. Och vilken tur att vi gick!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Kan säga att publiken var övervägande tjejjig.. tjejer med sina tjejpolare, mammor med sina döttrar, mormödrar med sina dötterdöttrar, etc. . Den försvinnande lilla manliga delen av publiken var antingen pojkvänner dittvingade av sina tjejer , eller uppgivna medelålders män dittvingade av sina fruar – och ev. några musikal/schlagerbögar… Men annars kändes det typ som om Amelia & VeckoRevyn hade delat ut ett gäng gratisbiljetter till sina prenumeranter med parfymdoft på. Men det var faktiskt härligt att för en gångs skull gå på en såndär riktig TJEJFILM. (jag är normalt ändå inte en sån där som springer på hollywoodska romcoms annars..). Men det var ju liksom ABBA-MUSIKAL med en hel del toppskådisar i rollistan dessutom, så naturligtvis ville man ju se hur den blev.. om det blev supermagplask av alltihop eller om den faktiskt var bra.. och så var ju liksom Colin med… tjoho, hallå!!!!!!!!!!
Och filmen var faktiskt riktigt bra (och Pierce sjöng faktiskt dåligt, men det är en annan historia). För grejen var att den var absolut töntcharmig och corny, men på rätt sätt: på ett alldeles underbart, härligt, brittiskt humor feel-good-sätt som det bara inte går att värja sig ifrån. och sen att se svenska flaggan vajja bakom skådisarna i bild och se björn & benny i ett par små oemotståndliga cameo-roller var ganska festligt faktiskt.. även om man absolut inte på några som helst villkor varken gillar vare sig ABBA eller musikaler, så bör man ändå gilla humorn, skådisarna och feel-good-stämningen i filmen. Egentligen så sjöng Pierce Brosnan faktiskt inte så dåligt om man lyssnar noga, det är snarare så att han ansiktsuttryck medans han sjöng var så bajsnödigt att det var det som var det roliga. =D men blundar man och typ bara lyssnar så sjunger han ändå rätt okej, men han ser FÖRDJÄVLA rolig ut., så det var svårt att inte småfnissa.. =P Bästa sånginsatserna var på tjejsidan av Amanda Seyfried & Meryl Streep – och på killsidan: COLIN!!!!!!!!!!!!! Yep. Mr Darcy kan sjunga också. Man kunde nästan förnimma en samlad suck bland publiken när Colin tog ton. Vilken surprise.. !! Faktiskt. Till och med jag blev förvånad… ! <3
Klipp från när Mr Darcy tar ton i filmen och sjunger Our Last Summer med gitarr… *:)
Här är hela låten från CD-soundtracket, där man även kan höra fortsättningen där Stellan Skarsgård & Pierce Brosnan joinar Colin i killsång på segelbåt (och badhoppande från grekiska klippor medan de sjunger =D) och så Amanda Seyfried, som spelar dottern till Meryl Streeps karaktär, och som filmhandling kretsar kring. Måste erkänna att denna, en av de mindre kända ABBA-låtarna, var min favvo i hela filmen, just pga Mr. Darcys insats med gitarren och killarnas grillscener+slowmaotionhoppande frånklipporna.
Men numret där Julie Walters skoningslöst vampar åt sig Stellan med ABBA:s Take A Chance On Me (klipp!) hamnar inte heller långt efter…, LOL, guld!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! (You go girl!!) =D
Jag ger den faktiskt en 4/5 i betyg, för den var så pass välspelad & feel-goodig & brittisk humor-skön… och så ABBAs musik är ju ändå rätt så.. bra. =) Jag rekommenderar den till alla som tröttnar på värmen och känner för lite sommarbio!!!! (och för att åter se Colin Firth i åtsittande blöt vitskjorta och SJUNGANDES =D).
Kommentar: Torskade på de norrländska orternas postnummer (vem fan kan de svenska postnumrena utantill???) och sen så tror jag att det drog ner rejält att jag angav att jag var bosatt i 08-området… som tur var spenderar jag ju redan veckor i Norrland varje sommar… iofs i Hudiksvall som är norrland-light, men ändå.
Idag kilade jag ned på Kronan – Sundbybergs stolta apotek från 1902 – för att köpa honungsskavsårsplåster för hälarna, eftersom jag fått skavsår från allt gående under veckan. Tror aldrig jag gått så mycket sammanhängande på hela året som jag gjort denna vecka (jo, sammanlagt allt jag gått under ett helt år förståss, klart jag gått mer då, men jag menar gått på en sån här kort period ). Från mån-fre denna vecka har jag nästan gått konstant mellan ca 12.00-20.00 varje dag. Men man vill ju försöka hinna med allt man vill se & göra under en sån här vecka. Trots sköna skor och att jag bytte skor varje dag, lyckades jag sista dagen ändå få skavsår. Jaja.. *Ding!* =P Men ändå. När syrran & Uffe åkt på fredag drog jag hem i säng – och somnade vid sju. xD Av skavsår, av solbrändhet, av shopping, av tunnelbane-rännande – av ALLT. Jag trodde jag var shopping-segare, men icke.
Aja. Men idag (lördag) sov jag i alla fall till elva, drog sen alltså till apoteket (där jag också köpte alsolsprit; för när jag skulle badda mina skavsår upptäckte jag att min förra flaska gick ut 2004. när jag tänkte att ”äh! alsolsprit håller väl ändå?” och baddade på skavsåren med spriten i alla fall så SVED DET SOM FAAAAAAAAAAAN – vilket det alltså normalt inte ska göra – så jag tänkte att det kanske var bäst att casha ut på en ny flaska i alla fall… Men så att ni vet.. alsolsprit håller alltså INTE hur länge som helst, även om ni använt den sällan & flaskan är nästan full…! =P) och gjorde mitt ärende. sen åkte jag in till stadsbiblioteket och strosade där ett par timmar i rotundans galleri där jag längst upp hittade en bok på måfå som jag lånade hem: Londons barn (The Children of the Archbishop) av Norman Collins från 1962. Har ingen aning om vad det är för bok, men läste första sidorna och den verkade skitbra, så den ska jag ta med mig nu till Hälsingland på mån.
Sen när jag kom hem från biblioteket käkade jag mat och sen somnade jag klockan sju - igen.
I veckan damp också min Marie Antoinetta-plansch ned hos postkontoret i Sundbyberg, som jag beställde typ i slutet av maj/början av juni, men som de inte hade på lager, så jag har fått vänta halva sommaren då de var tvungen att beställa från utomlands. Marie Antoinette (Coppolas film, alltså) är nu inte direkt min favoritfilm men planschen lyser upp och är cool och passar färgerna i min tapet.. jag gillar den jättemycket… men filmen är faktiskt också riktigt bra; mysig, rolig, färgklatschig & har coolt soundtrack.. aja, såhär ser planschen alltså ut för er som inte vet, med Kirsten Dunst i 1700-tals outfit, tycker den är riktigt läcker..
null
Annars känner jag mig nu plötsligt lite blue… Lykke Li passar bra en kväll som denna.
Tjoho på er i julimånad! Tack för era kommentarer! (är själv dålig på att kommentera – för att inte tala om blogga – just nu i sommarvärmen, men jag hoppas ni alla har det gôtt). Just nur är syrran & hennes boyfriend Ulf här på stockholmssemester. De blir här en vecka och det har idag blivit en utflykt till Ulriksdals slott där vi tog en guidad tur, käkade glass i solen & playade lite i slottsparken. Sen hamnade vi av någon outgrundlig anledning på Östermalm och Sturekvarteren, men bara för att shoppa finfina reapryttlar för under hundralappen på Lagerhaus. Som om man skulle gå in i nån annan butik där. :-O
Köpte en bred magnetremsa (som ett pappersark att klistra på och klippa efter) för att göra egna kylskåpsmagneter av på Panduro (hej Carro! antar att det är scrapbook-nästet =D) så att jag ska kunna göra en egen, läcker kylskåpsmagnet av denna bild. Hehe. Vet inte om jag vågar mig på den där scrapbook-utmaningen (är rädd att jag dras ned i scrap-fördärvet =P), dock är jag ytterst sugen att börja köpa plastpärlor & pärlplattor för att kunna göra detta med någon egen cool bild… (måste erkänna att Tom Bell åter ligger nära till hands även där.. ).
På fredag joinar Eff oss förhoppningsvis (som för tillfället slavar i kassan på Systemet i Uppsala) och det blir nog en till slottsutflykt eller en konsert.. Annars har vi planerat väldigt lite, förutom att syrran ska på tygbutiker och spana in linnetyger (*snaaaaaaaaark*) och på nåt skumt te-hus på Söder där nån indisk snubbe ska sälja en MASSA ton kvalitets-te. Nånstans på Hornsgatan. Så det är väl bara att följa med. Tur att jag tycker om te.. Missade detta häromdagen när vi istället hamnade på Cornelis-mark när vi strosade runt Mosebacke torg och spanade in lite utsikt från höjderna vid Södra teatern.. de e konstigt, men när man annars varit här och är här så ofta så blir man ”hemmablind” på Stockholm och jag har på tre och halvt år aldrig varit på dessa ställen (!) utan bara hängt kring T-Slussen, T-Medborgarplatsen och Götgatan/Folkungagatan (som jag f.ö. vägrar kalla SoFo för att försöka låta hipp som somliga.. … .. !!!). Grrr.
Innan Mosebacke gick vi förbi biograf Rival på Söder också där de hade (nedanstående) Mamma Mia!-filmpremiär (en vecka försent där alltså, Mr Darcy är nog inte kvar, I fear)… Nu gapade den förståss tom på stjärnor (dock hittade jag tre vinylbutiker + en kultfilmsbutik med udda DVDs när v tog en genväg till Götgatan, så jag är mer än nöjd..). Har inte sett filmen än, men är extremt sugen.. särskilt när en viss Pierce Brosnan lär brista ut i S.O.S i ett eget solonummer… xD
Dagens feta supermiss är ju att ingen mindre än Colin Firth (aka Mr Darcy)JUST NU as we speak är i Stockholm för att närvara vid svenska Mamma Mia!-premiären – medans Nina naturligtvis just nu inte befinner sig i huvudstaden utan sitter och typ pillar sig mellan tårna i fagra Hälsingland. Äckligt fet miss. Äckligt. Tror ni han är kvar om jag åker nu? (och tror ni han har bokat hotellrummet för en person eller två..? Aja. Som om det skulle spela roll.. )
. Den försvinnande lilla manliga delen av publiken var antingen pojkvänner dittvingade av sina tjejer 
, eller uppgivna medelålders män dittvingade av sina fruar – och ev. några musikal/schlagerbögar… Men annars kändes det typ som om Amelia & VeckoRevyn hade delat ut ett gäng gratisbiljetter till sina prenumeranter med parfymdoft på. Men det var faktiskt härligt att för en gångs skull gå på en såndär riktig TJEJFILM. 
(jag är normalt ändå inte en sån där som springer på hollywoodska romcoms annars..). Men det var ju liksom ABBA-MUSIKAL med en hel del toppskådisar i rollistan dessutom, så naturligtvis ville man ju se hur den blev.. om det blev supermagplask av alltihop eller om den faktiskt var bra.. och så var ju liksom Colin med… tjoho, hallå!!!!!!!!!!
Hehe. Vet inte om jag vågar mig på den där scrapbook-utmaningen (är rädd att jag dras ned i scrap-fördärvet =P), dock är jag ytterst sugen att börja köpa plastpärlor & pärlplattor 
