
sommarbio med Eff.
juli 27, 2008Innan jag drog hem till Hälsingland igen gick jag på sommarbio med Eff (also known as Frida) och efter att jag genomlidit långfilmen Varg (med Peter Stormare i öronlappsmössa jagandes renar på skoter) med henne (som hon valde..) så var det nu MIN TUR ATT VÄLJA FILM och Eff fick bara så lov att finna sig i detta – och hänga med på Mamma Mia!. (det var mellan den och Sex & The City som det stod när vi var på bion, men den kändes inte så lockande när man inte sett serien och så kändes ändå Mamma Mia! som lite mer somrig och rolig). Plus att min nyfikenhet på Pierce Brosnans utskällda sånginsats var ganska stor. Och vilken tur att vi gick!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Kan säga att publiken var övervägande tjejjig.. tjejer med sina tjejpolare, mammor med sina döttrar, mormödrar med sina dötterdöttrar, etc.
. Den försvinnande lilla manliga delen av publiken var antingen pojkvänner dittvingade av sina tjejer
, eller uppgivna medelålders män dittvingade av sina fruar – och ev. några musikal/schlagerbögar… Men annars kändes det typ som om Amelia & VeckoRevyn hade delat ut ett gäng gratisbiljetter till sina prenumeranter med parfymdoft på. Men det var faktiskt härligt att för en gångs skull gå på en såndär riktig TJEJFILM.
(jag är normalt ändå inte en sån där som springer på hollywoodska romcoms annars..). Men det var ju liksom ABBA-MUSIKAL med en hel del toppskådisar i rollistan dessutom, så naturligtvis ville man ju se hur den blev.. om det blev supermagplask av alltihop eller om den faktiskt var bra.. och så var ju liksom Colin med… tjoho, hallå!!!!!!!!!!
Och filmen var faktiskt riktigt bra (och Pierce sjöng faktiskt dåligt, men det är en annan historia). För grejen var att den var absolut töntcharmig och corny, men på rätt sätt: på ett alldeles underbart, härligt, brittiskt humor feel-good-sätt som det bara inte går att värja sig ifrån. och sen att se svenska flaggan vajja bakom skådisarna i bild och se björn & benny i ett par små oemotståndliga cameo-roller var ganska festligt faktiskt.. även om man absolut inte på några som helst villkor varken gillar vare sig ABBA eller musikaler, så bör man ändå gilla humorn, skådisarna och feel-good-stämningen i filmen. Egentligen så sjöng Pierce Brosnan faktiskt inte så dåligt om man lyssnar noga, det är snarare så att han ansiktsuttryck medans han sjöng var så bajsnödigt att det var det som var det roliga. =D men blundar man och typ bara lyssnar så sjunger han ändå rätt okej, men han ser FÖRDJÄVLA rolig ut., så det var svårt att inte småfnissa.. =P Bästa sånginsatserna var på tjejsidan av Amanda Seyfried & Meryl Streep – och på killsidan: COLIN!!!!!!!!!!!!! Yep. Mr Darcy kan sjunga också. Man kunde nästan förnimma en samlad suck bland publiken när Colin tog ton. Vilken surprise.. !! Faktiskt. Till och med jag blev förvånad… ! <3
Klipp från när Mr Darcy tar ton i filmen och sjunger Our Last Summer med gitarr… *:)
Här är hela låten från CD-soundtracket, där man även kan höra fortsättningen där Stellan Skarsgård & Pierce Brosnan joinar Colin i killsång på segelbåt (och badhoppande från grekiska klippor medan de sjunger =D) och så Amanda Seyfried, som spelar dottern till Meryl Streeps karaktär, och som filmhandling kretsar kring. Måste erkänna att denna, en av de mindre kända ABBA-låtarna, var min favvo i hela filmen, just pga Mr. Darcys insats med gitarren och killarnas grillscener+slowmaotionhoppande frånklipporna.
Men numret där Julie Walters skoningslöst vampar åt sig Stellan med ABBA:s Take A Chance On Me (klipp!) hamnar inte heller långt efter…, LOL, guld!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! (You go girl!!) =D
Jag ger den faktiskt en 4/5 i betyg, för den var så pass välspelad & feel-goodig & brittisk humor-skön… och så ABBAs musik är ju ändå rätt så.. bra. =) Jag rekommenderar den till alla som tröttnar på värmen och känner för lite sommarbio!!!! (och för att åter se Colin Firth i åtsittande blöt vitskjorta och SJUNGANDES =D).

Wow: Du gillar verkligen Colin! Alltid trevligt när folk snöar in sig på skådisar!!!
Har inte sett filmen än, men tänker definitivt göra det (även om jag inte är något stort Abba-fan). Jag var och såg musikalen i London 2004, men den höll inte alls vad den lovade. Har dock lite svårt att se PB utan att tänka ”Remington Steele”…