¤ Spelade psyksjuk för konstens skull
Hm…. låt mig gissa.. elev på Konstfack… hmmm…. född på östermalm? norrmalm? eller i vasastan? bor på söder? ”kulturvänster” (m.a.o. välgödd från vaggan, född BLÅ, men ”vänt sig mot sin egen klass” och ”blivit radikal”). feminist? vegetarian? överdesignad lägenhet? ekologiska matkassar i bomullstyg? ”I’m Not A Plastic Bag” (moder: skribent på DN eller professor i konstvetenskap eller dramaturg på Dramaten?)… Ernst Billgren husgud?? eller nåt?! men vad vet jag.
förlåt, man ska inte vara sådär generaliserande och stereotypiserande. =P
men kommer ihåg de där stundenterna på DI också, som läste sexnoveller för dagisbarn eller förskoleklass eller vad det nu var, för att testa reaktionerna… de brukar ju roa sig med sånt här, de unga konstupplysta, bättre bemedlade och FÖRKLARADE (överklass-)studenterna på sådana ställen som Konstfack & DI. tycks det.
FAN, vad de är REVOLUTIONERANDE. Eller hur?!!?!?
blir så jävla trött på alla dessa extremkonstnärer som hela tiden utnyttjar och leker med människors äkta känslor och omtänksamhet och sedan försöker legitimera och ursäkta allt med att ”det är konst” för att ge det de just gjort en mening, ett syfte. oh la la!
innan hon blev tvångsintagen hade denna anna odell tydligen stått på räcket högst uppe på Liljeholmsbron och hotat ta livet av sig. chockade medmänniskor som brydde sig reagerade och polis, brandkår och räddningspersonal larmades – alla som nu blev brickor i den lilla studentskans spel och fina ”konstprojekt”.
snacka om att vara egoistisk. och rent ut vidrig.
jag vet inte vad syftet med odells projekt är.. att testa hur ”lätt” man kan fejka psykiskt sjukdom och bli trodd? att få uppleva hur det känns som ”psyksjuk”? att testa hur man kan utnyttja människors omtanke och vänlighet för egen vinnings skull? att leka med empati? (kanske det var konsten och poängen??) att testa hur samhället behandlar psyksjuka människor – jag vet inte. jag vill inte veta. men lycka till med konstkarriären! du är säkert redan inne i kulturkretsar efter detta!!
hennes handledare, prefekten på Konstfack, Olof Glemme, såg inget fel i detta slutprojekt, ty: ”Konsten handlar om att pröva gränser” framhöll han.
oja, oja! SOM de prövar sina gränser!! ….synd bara att det vid det här laget ändå börjar bli gammal skåpmat. det känns ju inte nytt under solen direkt. tycker folk lite här och var håller på med detta nuförtiden, tror att de är så revolutionerande och så kallar det de nyss gjort för konst.
alla dessa typer av extrema konstnärer som gör levande installationer, performance-konst, som leker med verkligheten i nåt slags uppfuckat konstlajvande för att tänja gränser, kolla vad gränsen går, väcka avsky, ilska, irritation, föfäran, etc., och försöker rättfärdiga sitt beteende som nån del av nåt större: JAG VILL SPY PÅ ER!!! ja och det är själva konsten då säger ni. isig liksom. brukar ni sen komma och mena. just reaktionerna. det är poängen. eller så finns ingen poäng. säger somliga konstnärer. och då brukar de säga att det är själva poängen. wooooooooow, va ni är djupa! vad ni är såååååååååå nyskapandeeeeeeeeee!
att vi inte fattade det! vi arma, stackars svältfödda konsttörstande medelsvensson människor som har carl larsson-brickor i våra hem och anders zorn-planscherna där i plastramarna från Gallerix (eller något sånt som de brukar anta om oss ”medelsvenssons”); vi blir förstås sååååååååå imponerade! *det går ett sus*
GAH! —–> inte.
till fröken odell (eller hon kanske är fru?) och hennes gelikar; kalla det ni sysslar med gör för konst ni, om ni vill.. enligt mig är det ni sysslar med bara så otroligt genomvidrigt och totalt egoistiskt. ni använder människors känslor och omtanke för egna syften och prestigevinning inom en ”konstkarriär”, där ni har blivit ”kallade” att revolutionera, att tänja gränser…. oh la la! världsutställningen nästa? konstinstallation i bryssel? eller bara heluppslag på kultursidorna i DN? ooooooh, lycka, lycka!!
men sen blir jag arg på mig själv också, för att jag överhuvudtaget reagerar med att skriva detta blogginlägg. för kanske blir jag nu en del av ”syftet”?? skulle inte förvåna mig om detta blogginlägg (eller blogginlägg och reaktioner som dessa) dyker upp på hennes presentation & slutproduktion när ”konstprojektet” ska redovisas; som en del i installationen eller i ett häfte som delas ut i en hipp konstlokal för nyfikna besökare (ty publictet har hon ju nu lyckats få!) & dit DN-kritiker och SvD-folk från sina ”elitkultursidor” kommer för att recensera ”konsten” vid öppnandet av utställningen. Säkert smuttandes på ett glas champagne.
överklasslek.
