kvalitets-TV och jag

…varför man inte ska se tyska Kriminaljouren (eller varför man ska göra det!)…

…de krassa poliserna på KDD - Kriminaldauerdienst i Berlin kan sina one-liners…

boktips i augusti.

läste denna bok & den var grymt bra, och talande om hur en missbrukarpersonlighet försöker manipulera och dölja och får alla att kretsa runt och förhålla sig kring sin ”missbrukar-karta”. i kombination med att vara en stor konstnär och författare. grymt stark och tankeväckande bok av nils claesson (sonen). min kunskap om och kring den kände och populäre stig ”slas” claesson är väl begränsad. har faktiskt inte läst någon bok men jag känner förstås till honom, hans skildringar och den klassiska ”söderromantiken”, och jag såg och tyckte väldigt mycket om tv-serien Harry H (med per oscarsson i huvudrollen) som ”slas” skrev förlagan till.

denna bok fick ju mycket skit när den kom ut. många menade att sonen nils smutsade ner stig i onödan och att det var en personlig vendetta och slag under bältet (nu när stig är död). men det tycker jag absolut inte. just pga detta tryck; att våga plocka isär och visa på sanningen om en sådan framgångsrik och oerhört populär person (att ”framgången” alltid har ett pris och sker på andras bekostnad) tycker jag är starkt, modigt och beundransvärt gjort. så jag står helt på nils claessons sida här. han – om någon – har väl rätten att skriva om sin egen far… (!)

men jag förstår att folk kraxar: det gör ont att se sanningen. särskilt om man själv känner igen detta från sin egen familj och/eller vänkrets. eller om man var med och ”gödde” blåbärsmaskinen (eller göder någon annans blåbärsmaskin därute i detta nu). the truth hurts. men det är dags att göra sanningen mindre förljugen. att ge den lite mer nyans.

skulle själv gärna se fler liknande böcker om våra ”kultur- och nationalhelgon” därute. finns nog en rätt stor förljugenhet kring fler ”blåbärsmaskiner”…

starkt och modigt gjort, nils!
m

Beskrivning av boken från AdLibris:

”Bilden av Stig är Stig men inte. Bildens enkla, hederliga yta kräver ständiga omlackeringar av en fantastisk maskin som endast Stig kan manövrera men som kräver bränsle från oss, från den riktiga världen. Blåbärsmaskinen.” Blåbärsmaskinen är Nils Claessons berättelse om sin uppväxt och om sin far, Stig ”Slas” Claesson. Författaren ger här sin egen bild av ”Slas”, men inte den allmänt traderade bilden av den folkkäre författaren och konstnären, utan en bild inifrån, från en familj där faderns missbruk och kändis-skap har en betydligt mindre tilltalande sida. Berättelsen handlar om den sprakande fasaden hos en omsusad författare och konstnär och om det som finns bakom fasaden, om skapande och ansvar, och om vad som händer när ett barn måste bli förälder till sina föräldrar. Men det är också berättelsen om en uppväxt i Stockholm på 1960- och 70-talet, om kulturkrockar och om ett Sverige i förvandling. Nils Claessons skildring av sin uppväxt och av sin far är samtidig rättfram och ömsint, skoningslöst uppriktig och försonande.

Läs den!